Snuvad på karamellen!

En mulen regnig dag. Det är dagen D. Sambon och jag har planer på att bege oss mot altaret. Men pga. översvämningar kan plötsligt inte bröllopsfesten hållas på den bestämda platsen. Panik! Det är ju bara någon timme tills kyrkklockorna ringer och en helt ny lokal ska ställas i ordning. Platsen faller tillsist på ungdomslokalen i min hemby. Endast 20 minuter kvar till vigseln och det är nu vi skulle träffa prästen utanför kyrkan. Bedrövelsen är ett faktum. Vi hinner inte till vigseln. Gästerna börjar anlända till festplatsen och det får blir en bröllopsfest utan vigsel... En kvart senare ringer prästen och förklarar att han inte väntar mera nu och vi kan glömma tanken på att gifta oss i kyrkan igen. Sådana satanist-funderingar tolererar inte kyrkan. Jag blir mycket arg över hans anklagelser och skäller ut honom och förklarar varför vi inte dök upp. Nåja... the show must go on och festen fortsätter.
Tills helt plötsligt ingångsmusiken till vigseln ljuder från pianot som står i kapellet i lokalen. Prästen och kantorn tycks ha kommit på andra tankar och jag beger mej för att söka efter fästmannen. Överlyckliga över att vi ska bli man och hustru ser vi hur kapellet är fyllt av våra nära och kära och hur bestman och tärnor går uppför altargången. Snart är det vår tur. Jag nynnar lite för mej själv på låten som jag snart ska sjunga, Nu är tid att leva - av Åsa Jinder. Hjärtat bultar sådär lyckligt nervöst och...

BUMS!!! Dottern föll ur vår säng och jag vaknar i ett ryck! Alltför tidigt en ledig dag dessutom, 5.45. Dags att stiga upp!

DET mina vänner kallar jag för att bli snuvad på karamellen!

Ha en riktigt bra dag!